När sommar’n var som skönast kom hösten till min dörr

fast solen sista strimma lyste mer än nånsin förr

Just i den stund förstod jag att livet är så skört

Det var evighetens vind jag hade hört

Och i vinden växte sången som värmde hav och mark

och jag var så förundrad att den kunde va’ så stark

Att stå mitt i en kör va’ bland det finaste jag känt

och det var som om Gud var dirigent

Jag kan höra hösten sjunga när det skymmer över havet

Är det evighetens försmak som jag ser

Kan det nånsin va’ så vackert som när solen just gått ner

Och man frågar sej – Vart sommaren tog vägen

Visst är livet som en sommar – som vi njuter mens vi kan

Och begränsad är den tid som vi kan ägna åt varann

Varje höstlöv bär ett minne där det ensamt fladdrar bort

Om en sommar som var alldeles för kort

Jag kan höra hösten sjunga när det skymmer över havet

är det evighetens försmak som jag ser

Kan det nånsin va’ så vackert som när solen just gått ner

Och man frågar sej – Vart sommaren tog vägen

Text & Musik: Ulf Esborn © World Wide Songs